Fårösund

Efter en händelselös seglats nästan utan vind har vi efter 7 h. anlänt till Fårösund. Samma sak här, gästhamnarna stå tomma .Den hamn som vi ligger i nu är en klubbhamn, vi är dom enda gästerna. Hamnvärden kom cycklande som tydligen är kutym för hamnvärdarna här. När jag påpekade det glesa antalet besökare sa han. -"Men vi har den ståora gästhamnen där borta!" Och så pekade han norrut.När Gullan och jag gick dit och tittade så låg det faktist 10 båtar inne.



Att det är så lite båtturister här på ostkusten beror på att det är väldigt grunt överallt. Ingen vacker skärgård med djupa vikar att söka skydd i. Blåser det upp är man väldigt utelämnad. Det kan hända att man inte kan gå in i dom befinliga hamnarna under storm. Som amatörseglare kan det då bli problem.

I morgon vid 3 snåret startar vi härfrån och går över till fastlandetoch sivilisationen. Dom har
lovat nordostlig vind ca 6m/s med upp till 10 i byarna.











Serenad i fint sällskap.

CEMENTA I SLITE

Lördag morgon, mulet och lite regn,svag vind men ändock lite vind. I dag har vi tänkt oss till Fårösund för at där bida tiden inför överesan till fastlandet och sivilisationen.

Slite är lika märlkig som dom övriga hamnarna vi besökt på ostkusten vi ligger i hamnen strax intill Cementas stora kalk fabrik. Här pågår allsköns verksamhet fiskebåtar, varvsarbete och så vi, Turisterna tycks inte gilla ostkusthamnarna. Hamnfogden och hans fru säljer rökt fisk och glass på sidan av sitt uppdrag som hamnfogdar.

Såhär ser Östrsjön ut i dag Jag har alldrig sett något liknande.

Klockan är nu 0900 lokal tid och vi har lämnat Ljugarns hamn för en halvtimme sedan med kurs mot Slite. Vi har varit den enda gästen. När vi kom in i går kväll påpekade vi detta för den åldriga hamnfogden. Han svarade.-"Jåoo,jåoo, men de ringde ein såom kåomer i morron!"

Den egentliga gästhamnen var för grund så vi fick flytta oss till en kaj för större fartyg strax intill fyren. Där var djupt och bra skyddat av ordentliga stenpirar. Allt var nedlagt och öde förståss. Det är också ett utmärkande drag för dom flesta hamnr vi besökt Genomgående för ostkusten verkar vara att man är välkommen in i alla hamnar, och det kostar ca 100 kr. servisen är i stort sett obefintlig. I går när vi behövde bränsle åkte vci med hamnfogden ca 2 km för att fylla bränsledunkan.

Norrut igen

Vändsburgs nya hamn
Gotlands sydligas belägna prick

I

går morse lämnadevi Burgs hamn rundade Gotlands sydligaste spets för att forsätta på östrasidan norrut. Vid 16.00 tiden anlände vi till Vändsburgs Nya hamn. en lustig liten hamn insprängd i berget. Ingen trängsel alla båtar ligger med bredsidan mot kaj. Det finns inga bojar utsatta. Det verkar vara genomgående här på ostkusten. Kl. 0900 Lämnade vi Vändsburg för att fortsätta vår resa Norrut Nästa anhalt är Herrvik 37 nm. Just som jag satt och skrev blogg i allsköns ro suckade Farymann till och stannade. -"Va fan nu ?"Tänkte skepparn bränsle borde absolut inte vara slut, noga anteckningar har förts på drift tider och bränsle påfyllningar. Men nu visade det sig att bränslet var slut. Skepparn har räknat fel på vad som ryms i tanken. 30 l. som var beräknat är nog i själva verket 15l. Nå vi har reserv dunk med oss. Efter lite skruvande och luftande är Farymann i gång igen och vi fortsätter vår färd mot norr.

Stora Karlsö

Alarmklockornas skrällande trängde sakta in i Kalles medvetande. Han vaknade långsamt upp ur sin tunga sömn. Förvirrat tittade han runt i hytten.-"Vafan e de som ringer?" Tänkte han. I samma stund märkte han att kojen lutade , han fick hålla i sig för att inte ramla i durk. Hans sinnen hade nu vaknat upp till ett kristallklart tänkande. Något var på tok. Hyttkompisen som sov i nedre kojen stod på durken och rustade med sina kappsäckar, han försvann ut genom hyttdörren utan att stänga den.

STORA KARLSÖ

Kalle hoppade fort ner från kojen, han var ordentligt rädd utan att egentligen veta varför. Han slet på sig byxorna och en skjorta och skyndade ut ur hytten. När han kom ut i gången som ledde ut bå däck plaskade han i vatten upp till fotknölarna.Han kände skräcken bubbla upp till ytan, men med en oförklarlig viljeansträngnig sköt han den tillbaka. -"Nej du Kalle ingen panik då går det illa!" Sade han till sej själv. -"Men ett är säkert, vi håller på att sjunka och jag ska inte vara ombord då!" Tänkte Kalle.

Denna händelse utspelades utanför Stora Karlsö i augusti 1966. Kalle var undertecknad. Nu 43 år senare befinner jag mig på samma plats i egen segelbåt, fortfarande vid liv.

En märklig känsla kom över mig När vi passerade st. Karlsö

Burgs hamn

Anl. Burgs Hamn kl. 19.00

Lämnat Visby

Nu är vi på väg från Visby med destination Burgs hamn . Det ligger i den sydvästligaste bukten innan man så att säga svänger runt och börjar segla norrut igen. Gullan sköter navigeringen och skepparn sitter i salongen och surfar. Jag har just intallerat Comviq 3 G kontant kort enbart för surfing. Jag var tvungen att använda den gamla datorn med Windows proffesional Det där satans Vista fungerar inte, helt värdelöst.

Så det här är en prov surfing. Som sagt i natt när Gullan och skepparn sov sina allra sötaste skönhetssömner brakade det till i Serenad skepparn for upp ur kojjen så huvudet slog i tak, slet upp gardinen från fönstret och kikade ut Det första han såg var en aluminum bom som höll på att komma in genom fönstret, skrik och rop följde. Sedan trot eller ej, mitt framför rutan stack en arm upp och krampaktigt höll i sig i Serenads reling, stövlar och fötter försökte febrilt hålla isär en stor estnisk seglare som försökte tränga sej in bredvid oss.

Skepparn drog på sej kalsingarna och rusade ut. Besättningen hade då redan lyckats hala upp den blöta kompisen ur vattnet, han stod darrande på Serenads däck och höll i sig i ett stag.

Skepparn frågade om han var skadad, han ruskade nekande på huvudet och kväkte ur sej en långs svada på estniska.

Skepparn ruskade på huvudet ,gick ner i salongen och lade sej på nytt Nu på morgonen kollades eventuella skador på Serenad upp, men allt verkade ok.