Stora Karlsö

Alarmklockornas skrällande trängde sakta in i Kalles medvetande. Han vaknade långsamt upp ur sin tunga sömn. Förvirrat tittade han runt i hytten.-"Vafan e de som ringer?" Tänkte han. I samma stund märkte han att kojen lutade , han fick hålla i sig för att inte ramla i durk. Hans sinnen hade nu vaknat upp till ett kristallklart tänkande. Något var på tok. Hyttkompisen som sov i nedre kojen stod på durken och rustade med sina kappsäckar, han försvann ut genom hyttdörren utan att stänga den.

STORA KARLSÖ

Kalle hoppade fort ner från kojen, han var ordentligt rädd utan att egentligen veta varför. Han slet på sig byxorna och en skjorta och skyndade ut ur hytten. När han kom ut i gången som ledde ut bå däck plaskade han i vatten upp till fotknölarna.Han kände skräcken bubbla upp till ytan, men med en oförklarlig viljeansträngnig sköt han den tillbaka. -"Nej du Kalle ingen panik då går det illa!" Sade han till sej själv. -"Men ett är säkert, vi håller på att sjunka och jag ska inte vara ombord då!" Tänkte Kalle.

Denna händelse utspelades utanför Stora Karlsö i augusti 1966. Kalle var undertecknad. Nu 43 år senare befinner jag mig på samma plats i egen segelbåt, fortfarande vid liv.

En märklig känsla kom över mig När vi passerade st. Karlsö