Meningen var att det provisoriska riksdagshuset skulle bli Stadsteater.
Ryktet började gå att man skulle flytta fram byggandet av Stadsteatern ännu något år. Någon sorts Europeisk konferens skulle annordnas . Den skulle pågå i flera år, sa man. Själv tyckte jag att det lät väldigt konstigt,en konferens som pågår i flera år?
Så småning om var det inte bara ett rykte. CSCE/Conference on confidence and Security-building Measures and Disarmament in Europe som konferensen lite enkelt hette skulle verkställas i Stockholm. Vi kallade den i vardagligt tal Säkerhets konferensen.
Nu vart det fart på. Byggnads styrelsen fick i uppdrag att bygga om fastigheten till en säker konferensanläggning för potentater från hela Europa samt Kanada och USA. Personal skulle utses. Mina arbetskamrater och chefer talade noga om för mej att jag kom nog inte på tal. De skulle vara bara svenska medborgare som fick jobba inom konferens området.
Döm om min förvåning när jag var en bland dom första som vart kallad till Utrikesdepartementet på anställnings intervju. Det visade sig att den tillsatta säkerhets gruppen som förstås var representanter från deltagarländerna ansåg finnar som rediga och rejäla personer. Efter en noggran granskning av min person vart jag en av dom två driftchefer som skulle ansvara för fastighetens funktion.
Vad vi inte visste då var att denna konferens var början på något som senare skulle kallas den Europeiska Gemenskapen även kallad EU.
Min badge som jag fick från Säpo efter noggrann personkontroll.
Forts. följer....
