Stora Karlsö

Alarmklockornas skrällande trängde sakta in i Kalles medvetande. Han vaknade långsamt upp ur sin tunga sömn. Förvirrat tittade han runt i hytten.-"Vafan e de som ringer?" Tänkte han. I samma stund märkte han att kojen lutade , han fick hålla i sig för att inte ramla i durk. Hans sinnen hade nu vaknat upp till ett kristallklart tänkande. Något var på tok. Hyttkompisen som sov i nedre kojen stod på durken och rustade med sina kappsäckar, han försvann ut genom hyttdörren utan att stänga den.

STORA KARLSÖ

Kalle hoppade fort ner från kojen, han var ordentligt rädd utan att egentligen veta varför. Han slet på sig byxorna och en skjorta och skyndade ut ur hytten. När han kom ut i gången som ledde ut bå däck plaskade han i vatten upp till fotknölarna.Han kände skräcken bubbla upp till ytan, men med en oförklarlig viljeansträngnig sköt han den tillbaka. -"Nej du Kalle ingen panik då går det illa!" Sade han till sej själv. -"Men ett är säkert, vi håller på att sjunka och jag ska inte vara ombord då!" Tänkte Kalle.

Denna händelse utspelades utanför Stora Karlsö i augusti 1966. Kalle var undertecknad. Nu 43 år senare befinner jag mig på samma plats i egen segelbåt, fortfarande vid liv.

En märklig känsla kom över mig När vi passerade st. Karlsö

Burgs hamn

Anl. Burgs Hamn kl. 19.00

Lämnat Visby

Nu är vi på väg från Visby med destination Burgs hamn . Det ligger i den sydvästligaste bukten innan man så att säga svänger runt och börjar segla norrut igen. Gullan sköter navigeringen och skepparn sitter i salongen och surfar. Jag har just intallerat Comviq 3 G kontant kort enbart för surfing. Jag var tvungen att använda den gamla datorn med Windows proffesional Det där satans Vista fungerar inte, helt värdelöst.

Så det här är en prov surfing. Som sagt i natt när Gullan och skepparn sov sina allra sötaste skönhetssömner brakade det till i Serenad skepparn for upp ur kojjen så huvudet slog i tak, slet upp gardinen från fönstret och kikade ut Det första han såg var en aluminum bom som höll på att komma in genom fönstret, skrik och rop följde. Sedan trot eller ej, mitt framför rutan stack en arm upp och krampaktigt höll i sig i Serenads reling, stövlar och fötter försökte febrilt hålla isär en stor estnisk seglare som försökte tränga sej in bredvid oss.

Skepparn drog på sej kalsingarna och rusade ut. Besättningen hade då redan lyckats hala upp den blöta kompisen ur vattnet, han stod darrande på Serenads däck och höll i sig i ett stag.

Skepparn frågade om han var skadad, han ruskade nekande på huvudet och kväkte ur sej en långs svada på estniska.

Skepparn ruskade på huvudet ,gick ner i salongen och lade sej på nytt Nu på morgonen kollades eventuella skador på Serenad upp, men allt verkade ok.