Styrman Karlsson

Tog mig tid nu i kväll att besöka syster och svåger. Kaffe bjöds på deras brygga, vädret var underbart. Jag sneglade bort mot Lina som låg och njöt med sin trinda buk stadigt förankrad i aborrgräset. Förnöjt vickade hon försiktigt på masten slokade lite med förstaget blundade och somnade in. Men vad nu? Det var något som saknades. Styrman Karlssons fula nuna syntes inte till någonstans.



Här ligger Lina utan styrman Karssson. Styrman Karlsson som stått måsvakt i ur och skur hela sommaren, troget utan avlösning.



Jag träffar stuerten på S/y Lina för att få en förklaring. Vad har hänt med St. Karlsson?
Dyster lutar hon händerna mot kinderna tittar sorgmodigt ut mot Lina, suckar och säger: "Jaa de e hämskt, å ja har so dålit samvetä!"Hon fortsätter -"Joo siddu, Karlsson har förfalli ti huvvälöst superi, enn mårrån när vi titta ut förr att nicka gumårrån ått han så var han utan huvvä!" -"Jamän tusan do" Säger jag -" Ni ha liksom sparka ilann han do?" - "näjj, näjj!" Försäkrar stujju - "Han e po rehabilitering i Strandbastun!"

Då får jag se Karlsson tillbaka lutad mot Strandbastuns räcke med en burk spik inom räckhåll.

Jag travar upp till honom för att få en pratstund. Butter och ilsken sitter han där och stirrar tomt ut i luften. -"Hur e de Karlsson?" Frågar jag försiktigt - "Hur e de!" Råmar han tillbaka. - "Her sättär ja nu ilannkörd, å me uniformen full me måsskit de e klart att man super till när till å me måsarna skiter po en!" . "jaa! De för jävligt!" Säger jag, drar mej sakta mot bilen gnolar lite på en låt jag kom på ,den om Syrman Karlsson som satte foten i en potta och inte kunde komma loss.