Kvarnboviken

Någonstans öster om Gottland öppnade jag min e-post. Följande stod att läsa: Hej broder! Tack för att jag fick låna er utsida senaste sommar. Är nu tillsammans med en eskader på 6 båtar på väg att besöka historiska platser. Kring den 20:de anländer vi till Kvarnboviken, kan du ordna kajplats åt oss? I morse när jag kom ner till hamnen kunde jag irriterat konstatera att gästplatserna var upptagna av lokala "tjuvliggare". Jag greppade min telefon och ringde till Lars-Erik, som är tecknisk ingenjör och har ansvar för bryggorna. -" Se till att du får bort juvliggarna vi får storfrämmande från Svenska Kryssarklubben senast i morgon!" Vid 17 tiden i dag fick jag ett mess på telefon "Vi har anlänt och förtöjt med 5 båtar och en 40 fotare ligger på redden! Hälsningar Eskaderkapten Bjarne Kevin S/y Lucinda." I panik for jag ner till Kvarnboviken och svor över alla gratisliggare. Men döm om min förvåning Eskadern från Svenska Kryssaklubben låg prydligt uppradade som vassbukar i en ansjovisburk, Lars- Erik hade gjort ett utmärkt jobb gästkajen var tom på gratisliggare och "mina gäster" kunde förtöja enligt alla konstens regler.


Eskaderledaren med "Lucinda ligger på hedersplatsen bredvid "Serenad "

I dag besökte jag Tengsödavik i ett ärende, när jag stod och "skvallrade" med Dan Sagulin och Janke Holmström såg vi ett något udda flytetyg i fjärran. Sakta men säkert närmade sig farkosten. Snart besannades mina misstankar om flytetygets hemort och ursprung. Det var självaste H/B Ole Träflyte som majestätiskt gled in i Tengsödavik. Jag hade inte kameran med så bilden är lånad från Kapten Haddocks arkiv.