Jessica rundar hornet

Jessica Watson rundar Hornet i Ellas Pink Lady



Brollan och Gullan rundar Gotland i Serenad

i 20 sek. Ligger vi amatörer och trycker i hamnarna Jessica är orolig att hon ska bli rufsig i håret

Längtans tider

En månad kvar till två veckors rekreation i Thailand. Den frusna kroppen som varit instängd i yllepaltor nu flera månader ska släppas ut och stekas i den heta solen från Ao Langs blå himmel.
Psoriasis utslagen får motvilligt ge vika för det salta vattnet och annat mögel som frodas på kroppen tar till flykten. Nerverna som ligger och spänner strax under psoriasis och fnasit skinn lugnar sig och lägger sig till rätta under skinnet.

Hemma igen i början på Mars är det dags att slita täcket av Serenad och påbörja upprustning inför sjösättningen som enligt planerna sak ske i god tid före 1: maj om is läget tillåter. Som alla andra följer undertecknad med spänning Jesse Watson på Ellys Pink Lady. Tänk om man fick göra en sådan resa. Här tycker man att man gjort en bedrift när man seglat runt Gotland

Jessica Watson

Jessica Watson seglar jorden runt i en Sparkman & Stephens 34 f. yaht helt ensam.

Kapten Haddock har skrivit om henne i sin blogg, vilket gjorde undertecknad intresserad.

När man går in på hennes blogg,som hon skriver i när tid och möjlighet finns kan man inte göra annat än att storligen beundra hennes mod, betänk att hon är endast 16 år.

Följ hennes resa på länkarna jag satt in på bloggen.

Leende guldbruna ögon....

Undertecknad har lovat spela Vildandens sång i sommar i Johan och Britts paviljong, här kommer ett mellanresultat efter två veckokrs träning.

Vissa går på fest.

Ute är det svinkallt mamma ska på fest och leverans av 1st. Arvid har mottagits av moffa.

Ops! En flaska vin följde visst med.

Nu har man sovit en natt. Det är skönt att morna sig framför brasan innan oboyen och mackan.

Mardrömmen

Klockan är 22 och tv:n öser ut nånting som man inte orkar titta på. Minus 6 ute, och snudd på snöstorm. Täljstens spisen värmer gott, man slumrar till i fåtöljen. Då! Då piper jourtelefonen olycksbådande. Med ens är man klarvaken,kollar numret innan man svarar. Ett nummer man inte känner igen, men ett nummer från från trakten. "Häjj de fron Aborrvassa vi e nestan utan vatten!" "ojj ojj"! Tänker man....



Ledningen till Tengsödavik och Abborvassa börjar uppe i Tengsöda by,sträcker sig över Mora träsk och sedan i sjön norrut längs med västra stranden rundar norra udden och sen in i Kuggvik. Tengsödavik med omnejd är ett besvärligt område att dra vattenledning till, bara berg hela vägen att spränga ner ledningen är omöjligt ur ekonomisk synpunkt. Så via sjön var enda utvägen. Ingen idealisk lösning men folk måste ju få vatten.



Tengsödavik är utsatt för väder och vind i högre utsträckning än skitvikarna vi är vana med inne i Lumparn med omnejd. Kylan som kom så pötsligt gjorde att en isbildning av sällan skådat slag växte till sig över Tengsödavik. Samtidigt blåste det upp hård nordostlig vind. Den nybildade isen pressades upp i den grunda viken utanför Aborrvassa, på några timmar var istäcket ca 1m tjockt och där låg förståss vår ledning. på grunda av det låga vattenuttaget började 90 mm ledningen sakta att frysa till...

Undertecknad kastade sig snabbt i bilen och i väg jag visste att tiden var knapp. Om ledningen hann frysa till så att det vart helstopp så var det kört, en frusen 90mm ledning under en meter svall is skulle sluta med dykare, omdragning av ledningar, missnöjda abonnenter och kalla fötter.

Sikten var obefintlig i det häftiga snöfallet. På rekord tid, med tanke på väglaget var undertecknad i Aborrvassa. Fram med skiftnyckeln och den för ändamålet monterade spolventilen skruvades upp. En liten stråle ungefär som när undertecknad pissar föll sakta ur den grova spolventilen. Nu var det bara att vänta ett dera slår det fast ledningen helt och hållet eller annars äter de klena flödet sakta upp isproppen. Ingenting att göra i nuläget,bara vänta.

Väl hemma igen vidtog övervakning via datorn för att utröna om förbrukningen skulle stiga under natten. Framåt 2 tiden kunde jag märka en liten förhöjning av förbrukningen. Undertecknad kröp sedan i säng. kl 0600 pep telefonen ilsket. "Häjj de Karl-johan Mörn, vi har dålit me tryck her i Tängsödaby! Vet du va de beror po?" Jag svarade lättad. "De e int ofta jag blir glad när nån ringer och har dålit me tryck, med nu blev jag det, de betyder att proppen har släppt nere i viken!"

Nu kontinuerlig spolning på och ordningen är återsälld.

Lavös urskogar

På mina vandringar i Lavös otillgängliga terräng stötte jag på nedanstående varelser. En av dom få flygande hundar som fortfarande finns kvar. Samt några av släktet homosapiens som tvingat lära sig flyga på grunda av den svåra terrängen.....