Jag kom sakta smygande i min Volvo på väg till dagis efter barnen. Jag svängde av från E 18 vid OK
Macken i
Rinkeby. Just som jag skulle svänga in på parkeringen till barnens dagis såg jag en flicka komma halvspringande och gråtande. -"hur är det fatt?" Frågade jag genom den nedvevade rutan.
-"Dom jävlana ryckte min väska!"-" Allt som jag handlat, och plånboken låg i kassen!"Utropade hon förtvivlat.
-"Ja män, hoppa in då så far vi runt och tittar om vi ser dom!" Sade jag. Flickan berättade för
mej att det hade kommit två killar på cykel, den killen som satt bakpå hade snabbt ryckt matkassen åt sig och sedan trampade dom iväg med full fart.
Sagt och gjort vi for och snokade runt lite mellan
Rinkebys höghus plötsligt ropade flickan till
;-"För fan där är dom" Mot oss på trottoaren kom två killar cyklande i maklig takt. På cykelstyret hängde en
ICA kasse.
Fan flög i mig, arg som jag var å flickans vägnar. När killarna var nästan
jämnsides kastade jag om rodret och styrde bilen rätt mot cykeln och killarna samtidigt som jag gasade på rätt ordentligt. Det tog rätt bra, cykeln åkte under bilen och killarna flög av. Jag kastade
mej snabbt ur bilen,
vrålande -"Jag ska slå ihjäl er era jävlar!" Killarna såg skräckslagna ut och tog till benen. Dom tänkte säkert att den där lilla gubben är absolut sinnes sjuk. killarna sprang och jag sprang efter, så fort dom
sackade in skrek jag som en dåre -"
Får jag tag i er slår jag ihjäl er!" Killarna ökade takten
förståss livrädda. Syftet med mitt skrikande var egentligen det att jag ville inte ha tag i dom för jag skulle naturligtvis inte ha klarat av dom ensam. Och i
Rinkeby fast man hade folk runt sig så fanns ingen hjälp att få. Nå! Killarna försvann ner i tunnelbanan och jag återvände till flickan och bilen. Polisen hade anlänt och tittade undrande på hela tillställningen.-"
Hur fan ha cykeln hamnat under bilen?" Frågade dom. -
Jo! Killarna fick lite brått och ställde cykeln lite tokigt!" Förklarade jag. Kassen hade flickan redan kollat upp allt fanns kvar matvaror och plånbok. Jag backad försiktigt bort bilen från cykeln. Polisen tog den med sig med orden
-"Vi kanske hör av oss!" Punktering på ena däcket fick jag, när jag väl bytt däck frågade flickan om hon kunde ersätta
mej på något sätt. -"
Hm, En kopp kaffe kanske?" Senare i veckan fick jag både kaffe och mat "med tillbehör". Så det var absolut värt besväret. Bäst jag tilläger att jag var singel på den tiden.
